Svenska lantbrukare är dåliga på att få avkastning på eget kapital. Framförallt växtodlingsföretag med ägd mark sitter ofta på stora värden som föränts dåligt.
Få gårdar utnyttjar sin så kalllade bankkraft, det vill säga skillnaden mellan gårdens marknadsvärde och skuldsättningen.
Om ett lantbruk som exempel är värt 15 miljoner och skuldsättningen totalt inte är mer än 3 miljoner, vilket inte alls är ovanligt, finns det ju 11 miljoner kronor som antingen bör föräntas från lantbruksdriften eller på ett annat sätt.
Just nu skulle denna föräntning kunna ske inom lantbruksnäringen fast i stället i animalieproduktion. Flera grisproducenter har i dag en besvärlig ekonomisk sittuation trotts att de är duktiga, effektiva och har en relativt framgångsrik produktion. Om denne växtodlare låt säga lånar hälften av det utrymme som redovisades här ovan, det vill säga 5,5 miljoner kronor och köper in sig i ett grisföretag, så kan mycket väl avkastningen på det egna kapitalet öka väsentligt när lönsamheten förbättras inom grisnäringen.
De 5,5 miljonerna kan givetvis investeras på många andra sätt med, viktigaste är bara att låna och investera med förnuft samt med en marginal så man inte tvingas lämna gården som man redan har om investeringen inte slår väl ut.
Avkastningen på det man köper in sig i, själv eller med andra, måste givetvis överstiga den ränta man tvingas betala på pengarna man lånar.
Vad tycker ni, är det en bra idé eller är risken för stor?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar