Är det egentligen rimligt att stötta mjölken?

Just nu pågår det möten runt om i världen för att ta "krafttag" för att hjälpa mjölkproducenterna till bättre lönsamhet.
Till följd av kraftig prisnedgång på mjölk har många mjölkproducenter det just nu ekonomiskt bekymmersamt.
Men innan man sätter igång en stor apparat för att med politik försöka ändra måste man fråga sig vad som är rimligt.
Först och främst är det som så att det är inte alla mjölkproducenter som går back just nu. En hel del går med vinst och en hel del bygger till och med ut sin besättning.
Om låt oss säga 25 procent av mjölkföretagen går med vinst, 50 procent går plus minus noll och 25 procent går med förlust. Kan man då säga att förutsättningarna är för dåliga för mjölkproduktion?
Det kan ju vara de 25 procenten som förlorar pengar som gör något fel. Uppenbarligen har de något fel eftersom den bästa fjärdedelen trotts allt kan tjäna pengar.
En del hävdar då att det inte är rimligt att vissa mjölkproducenter slås ut, det är inte bra för det ena eller det andra.
Men finns det egentligen en oskriven lag att det ska finnas ett visst antal mjölkproducetner i ett land och i världen?
Jag har aldrig hört någon sådan siffra för andra branscher i vart fall.
Att mjölkpriset är lågt beror bara på en sak. Det produceras för mycket mjölk, långt mer än vad som konsumeras.
Om lösningen är att mjölkpriset ska upp är det ingen idé att vädja till konsumeter och till handeln att de, för barmhärtighets skull, ska betala mer. Så fungerar det inte i en marknadsekonomi. Det finns bara ett sätt att få upp priset och det är när det blir brist, eller i vart fall finns ett rykte som talar om brist. Det sistnämnda såg vi vad gällde spannmålspriset för två år sedan.
Sen är troligtivs inte heller lösningen ett högre mjölkpris. Stiger priset på mjölk stiger priset på allt annat som går åt för att producera mjölken. Så fungerar också en marknadsekonomi.
Precis som i alla andra branscher finns det således bara en lösning för att driva en mjölkproduktion med vinst. Vara bland de bästa.

Bra läge politiskt och ekonomiskt

De som höll fanan högt förra hösten och vintern och menade på att när konjunkturen vänder står Sverige bra rustat för att klättra uppåt. Nu ser det ut som de har fått rätt.
Sverige rankas nu som världens fjärde bästa nation vad gäller konkurrenskraften i ekonomin. Att det är så ser vi nu i kronans förstärkning, även om den halkat tillbaka mot euron lite de senaste dagarna.
Även politiskt ser det stabilt ut i Sverige just nu. Den borgerliga regeringen har aviserat ytterligare skattesänkningar för dem som arbetar, vilket onekligen är bra för konkurrenskraften och landets ekonomi totalt sett. De har dessutom infriat i stort sett alla vallöften vilket bland annat inneburit den största skattesänkningen i Svensk historia samtidigt som satsningar på infrastruktur och annat viktigt kunnat fortgå utan inskränkningar.
Även om det alltid är några som gnäller, oavsett vad en regering gör, så visar de senaste undersökningarna att en majoritet av svenskarna är nöjda med regeringens arbete. Det är naturligtvis bra och innebär en god grund för ytterligare förbättringar. Tror vi svenskar på vår egen regering är chansen större att folk i andra länder också gör det.

Oförändrade priser

Vitt skilda faktorer som påverkan åt olika håll verkar medföra att priserna på maskiner står stilla.
Just nu har vi en förstärkning av den svenska kronan. Detta medför att maskiner generellt sett sjunker i pris. Dels blir importerade maskiner billigare och dels minskar lönsamheten för export av begagnade maskiner. Det senare har i och för sig inte påverkat priserna uppåt särskilt mycket innan när kronan var svag, eftersom konjunkturen och därmed köpkraften i våra grannländer var liten och därmed var det aldrig något riktigt bra läge att exportera maskiner.
Men kronans förstärkning har trotts det stor påverkan på begagnatpriset. Intresset för att importera såväl nya som begagnade maskiner är av tradition stort i Sverige och det sker ständigt en så kallad piratimport vid sidan av de ordinarie generalagenternas verksamhet. Under det knappa år den svenska kronan varit extremt svag har denna import varit liten vilket inneburit mindre prispress på maskiner i Sverige från dessa aktörer.
Framförallt är det entreprenadmaskiner som kommer in den vägen. Aktörerna specialiserar sig på några modelltyper som de tar in och säljer vidare till slutkund. Nyligen pratade jag med en generalagent som mötte konkurrens på just en maskintyp från en piratimportör vilket fick till följd att generalagenten sänkte sina priser till samma nivå med hjälp från fabriken, detta eftersom båda ville stoppa parallellimporten. Det är ett konkret exempel på prispress.
Men som jag nämnde inledningsvis finns det just nu även faktorer som kommer att få maskinpriserna att stiga.
Jag talar om vändningen i konjunkturen. Den bransch som först känner av en konjunkturförändring är åkerierna. Enligt Sveriges Åkeriföretagare kände de av en nergång redan sommaren 2008, ett kvartal innan alla andra började prata om en lågkonjunktur.
Nu känner åkerierna av en uppgång, möjligtvis med undantag från de lastbilar som fraktar nya personbilar, vilket kan innebära att denna konjunkturförbättring snart når resten av samhället.
En annan positiv sak som har med anläggningsmaskiner att göra är att under hela detta år som alla pratat om lågkonjunktur så har entreprenörerna, det vill säga de som köper och kör med anläggningsmaskiner, hela tiden haft fullt med arbete och därmed god ekonomi. Att de inte köpt nya maskiner har till stor del legat på det psykologiska planet.
”Alla säger att det är dåliga tider, då är det nog så!”
Till skillnad mot tidigare lågkonjunkturer har således kunderna god ekonomi och kan köpa nya maskiner så fort de bara litar på framtiden. Vändningen kan således bli snabb och när efterfrågan ökar stiger priserna på maskiner.

Älginfuensa

En av mina käpphästar är att alltid vända även till synes dåliga nyheter till något positivt. Även när förutsättningarna försämras går det att göra något bra av det. Lägga upp en strategi och utnyttja läget samt dra fördel, fördelar som andra inte tänker på.
Ta som exempel det där med svininfluensan som nästan alla går och är rädda för och massmedia skriver spaltmetrar om. För några år sedan var vi lika rädda för fågelinfluensan men strax pratade ingen mer om den.
När nu alla har vant sig vid att det då och då ska slås larm om en ny mysstisk influensa blir det enkelt att skapa en.
Om tre år är det någon listig person som sprider ryktet om älginfluensan som drar fram.
Kan vi skapa ett rykte om att Sverige är hårt drabbat av älginfluensa kommer vi att få fantastiskt många tyska turister till Sverige.

Många hae haft nytta av en kurs i marknadsekonomi

Jag kommer nog aldrig att sluta förvånas av ledarskribenter och debattörers ständiga kamp för lika vilkor mellan lantbrukare i olika länder och regioner. I dag gnäller ATLs ledarskribent Lars Vernersson över lantbrukets ökade energikostnader som en följd av nya klimatpropositionen och anser att den slopade gödselskatten inte kompenserar på långa vägar.
Jag hävdar att varken priset på diesel eller gödsel långsiktigt påverkar lantbrukets lönsamhet.
Vi kan ta två kalkylexempel. Låt säga att en lantbrukare i Sverige når ett resultat i spannmålsodling på 1 000 kronor per hektar när alla kostander utom markhyra är inräknat och att en lantbrukare i Tyskland når ett resultat på 2 000 kronor för samma odling och låt säga att skillnaden beror på att den tyska lantbrukaren inte betalar gödselskatt samt har lägre kostnad för bränsle.
Men det totala resultatet blir inte dubbelt så bra för den tyska lantbrukaren för det. Marknaden anpassar sig skoninglöst efter förutsättningarna med resultatet att arrendepriset i Tyskland hamnar 1 000 kronor högre än i Sverige, och därmed blir även åkermarken dyrare i Tyskland.
Så här blir det hur man än vänder och vrider på regelverket. Alla övervinster kapitaliseras och blir en verksamhet förlustbringande sjunker i stället kapitalkostnaden. Det har vi sett i Danmark under senaste året. Där har markpriserna nästan halverats som en åtgärd för att anpassa totalkostnaderna till de nya förutsättningarna när lönsamheten sjunker.
Samma sak gäller för priserna på de produkter lantbruket producerar. Man kan inte gå ut och kräva ett högre mjölkpris för att vissa lantbrukare inte klarar av att producera mjölk, med sina nuvarande förutsättningar, till rådande pris.
Anledningen är att, dels finns det ett stort antal mjölkbönder som går med vinst i nuvarande sittuation och dels kan priset bara stiga om det blir brist på mjölk.
Det är ju inget självändamål att det ska finnas ett visst antal mjölkkor och mjölkproducenter i landet.

Men samtidigt vet jag varför ledarskribenter skriver som de gör. Jag har själv skrivit ledare i nästan tre år på Lantmannen. Jag skrev ungeför som här ovan, eftersom det är min övertygelse. Dessvärre är det inte inte bra för en tidnings upplaga. Ska man sälja många tidningar ska man gnälla och ösa galla över politiker, spelar ingen roll om de uppfyllt 499 av 500 vallöfte. Då ska man som ledarskribent hanka sig fast vid det femhundrade ej infriade vallöftet och anse det svikaktigt att inte det med uppfyllts.
Min karriär som ledarskribent på Lantmannen avslutades snabbt. Troligtvis var Lantmannens ägare inte särskilt nöjd med mina insatser. LRF är ju som bekant en organisation som vill gnälla på politiker och myndigheter.