Många hae haft nytta av en kurs i marknadsekonomi

Jag kommer nog aldrig att sluta förvånas av ledarskribenter och debattörers ständiga kamp för lika vilkor mellan lantbrukare i olika länder och regioner. I dag gnäller ATLs ledarskribent Lars Vernersson över lantbrukets ökade energikostnader som en följd av nya klimatpropositionen och anser att den slopade gödselskatten inte kompenserar på långa vägar.
Jag hävdar att varken priset på diesel eller gödsel långsiktigt påverkar lantbrukets lönsamhet.
Vi kan ta två kalkylexempel. Låt säga att en lantbrukare i Sverige når ett resultat i spannmålsodling på 1 000 kronor per hektar när alla kostander utom markhyra är inräknat och att en lantbrukare i Tyskland når ett resultat på 2 000 kronor för samma odling och låt säga att skillnaden beror på att den tyska lantbrukaren inte betalar gödselskatt samt har lägre kostnad för bränsle.
Men det totala resultatet blir inte dubbelt så bra för den tyska lantbrukaren för det. Marknaden anpassar sig skoninglöst efter förutsättningarna med resultatet att arrendepriset i Tyskland hamnar 1 000 kronor högre än i Sverige, och därmed blir även åkermarken dyrare i Tyskland.
Så här blir det hur man än vänder och vrider på regelverket. Alla övervinster kapitaliseras och blir en verksamhet förlustbringande sjunker i stället kapitalkostnaden. Det har vi sett i Danmark under senaste året. Där har markpriserna nästan halverats som en åtgärd för att anpassa totalkostnaderna till de nya förutsättningarna när lönsamheten sjunker.
Samma sak gäller för priserna på de produkter lantbruket producerar. Man kan inte gå ut och kräva ett högre mjölkpris för att vissa lantbrukare inte klarar av att producera mjölk, med sina nuvarande förutsättningar, till rådande pris.
Anledningen är att, dels finns det ett stort antal mjölkbönder som går med vinst i nuvarande sittuation och dels kan priset bara stiga om det blir brist på mjölk.
Det är ju inget självändamål att det ska finnas ett visst antal mjölkkor och mjölkproducenter i landet.

Men samtidigt vet jag varför ledarskribenter skriver som de gör. Jag har själv skrivit ledare i nästan tre år på Lantmannen. Jag skrev ungeför som här ovan, eftersom det är min övertygelse. Dessvärre är det inte inte bra för en tidnings upplaga. Ska man sälja många tidningar ska man gnälla och ösa galla över politiker, spelar ingen roll om de uppfyllt 499 av 500 vallöfte. Då ska man som ledarskribent hanka sig fast vid det femhundrade ej infriade vallöftet och anse det svikaktigt att inte det med uppfyllts.
Min karriär som ledarskribent på Lantmannen avslutades snabbt. Troligtvis var Lantmannens ägare inte särskilt nöjd med mina insatser. LRF är ju som bekant en organisation som vill gnälla på politiker och myndigheter.