Lantbruksmedia har fullkomligt tappat kontakten med näringen

"Tänk om varje bonde när som helst kunde visa upp sin gård utan risk för att beskyllas för vanvård och regelbrott" och "De som röstat in honom, läs Lars Hultström, på alla förtroendeposter bör fundera på om han kan stanna kvar"
Detta är delar av ledarskibent Lars Vernersons ledare i ATL i dag och ett resultat av de uppmärksammade "missförhållanden" som djurrättsaktivister gått ut med under veckan.
Lars Vernersson är visserligen insatt i lantbruk och dessutom lantbrukarson, men efter att ha läst dagens ledare kan man konstatera att det var nog länge sedan han besökte barndomshemmet annat än finklädd i mangårdsbyggnaden.
Själv bedriver jag lantbruk och har så gjort sedan 1981. År 2002 upphörde jag med köttdjur. Inte för att det var olönsamt. Tvärt om min dikobesättning var både rationell och lönsam. Inte för att det var mycket arbete. Att tjäna pengar är alltid förenat med arbete i min värld.
Nej. anledningen till att jag valde bort djuren var just risken att bli anmäld på ena eller andra sättet.
Det spelar nämligen ingen roll hur duktig man är och hur noga man följer alla regler. Djur är levande varelser och någon gång blir det inte som man tänkt sig. Det kan vara en bagatell. Tänk er att man vaknar med 39 graders feber och kommer ut till djuren 45 minuter för sent eftersom man måste vänta lite så att alvedonen hinner verka. Det är första gången det händer på tio år, men ändå är det just då en kviga börjat kalva och inte klarar sig sjäv. Kvigan går ute i en ranschdrift och lägger sig naturligtvis fullt synbar vid en väg. Tänk er att det kommer någon förbi, någon som inte alls känner till hur mitt lantbruk drivs. Vederbörande tycker klart det ser besvärligt ut och ringer djurskyddsinspektören och den lokala tidningen för att rapportera om "eländet". Djurskyddsinspektören är inga större problem, de är för det mesta duktiga och väl insatta i hur det fungerar på en gård. Tidningen är det inte.
Som reporter inom lantbruk skulle det vara rena döden om man drog på sig en anmälan, för även om den skulle visa sig vara helt ogrundad hade skadan redan varit skedd.
Detta fick bara inte hända och därmed såldes korna hösten 2002 och jag har saknat dem sedan dess.
Som tur är är inte alla lika fega som jag och vi har djurhållning vilket innebär att vi som vill kan äta kött, etc.
Djurhållning är alltså inte ett spikrakt spår. Då och då blir det störningar och dessa åtgärdas i de flesta besättningar så fort de ansvariga bara kan.
Jag hävdar att man kan åka ut till vilken animalieproducent som helst i hela världen och finna ett antal brister. Det är bara att leta, vänta, eller skrämma djuren lite.
All svensk media har köpt djurrättsaktivisternas rapport rakt av utan att ens fundera på att denna grupp människor ju faktisikt har ett egenintresse att visa fram just det de visar fram. Det kan möjligitvis inte vara så att man vinklat saker och ting en smula till sin fördel?
Människor har hållit djur för sällskap och mat i många år och de flesta av oss äter gärna livsmedel som kommer från animalieproduktionen. Att en del anser det fel är inget märlvärdigt. Med cirka 6 miljarder människor på jorden är det ganska självklart att då och då stöta på någon som är av helt annan uppfattning än en själv. Och intressantast med det, ingen har rätt och ingen har fel. Var och en har rätt till sin åsikt.
Därför är detta inget att göra en stor sak av. Låt djurrättsaktivister tycker som de vill och göra som de vill, så länge de följer lagstiftningen.
Allmän media kommer alltid att haka på. Katastrofer, olycka och missär säljer tidningar. Det är pengarna som talar.
Sveriges animalieproducenter behöver däremot inte vara särskilt oroliga. De som säger att näringen är i kris för att förtroendet är borta har tydligen glömt en viktig sak. Sverige är inte självförsörjande på animalieprodukter, vi måste importera kött för att det ska räcka till. Sverige har en bättre djurhållning totalt sett, trotts veckans "avslöjanden" än andra länder och därmed kommer svenska konsumenter inte att välja bort svenskt, såvidare de inte redan gjort det av ekonomiska skäl. Någon enstaka kanske slutar äta kött och övergår till gurka, men det hade troligtivs skett ändå.
Det enda raka man kan göra när det händer en sådan här sak är att man från näringen lägger locket på, det samma gäller lantbrukspressen.
Nu är det ingen fara att så inte skedde den här gången. Ni kommer nämligen alla att få en ny chans och den kommer snarare än ni tror.

Stor eller liten penson?

Ju mer skatt man betalar, inom vissa gränser, ju mer pension får man från Staten, när det är dags.
Men att betala mesta möjliga skatt bara för att få maximal pension är inte självklart det mest ekonomiska.
För en egenföretagare måste en grundläggande faktor vara att man tror på sitt företag och därmed räknar med att företaget föräntar det egna kapitalet på ett bättre sätt än vad som är möjligt med andra placeringar. Om man inte tror det är det bättre att söka sig en anställning och placera sina pengar i räntebärande papper eller på börsen.
Den som vidhåller att det egna företaget är ett bättre alternativ ska därmed inte betala mesta möjliga skatt bara för att få maximal pension. Då är det ett bättre alternaiv att utnyttja alla de avsättningar som finns för att sänka skatten och i stället låta detta kapital föräntas inom företaget. Även om företaget inte har behov av pengarna kan man själv placera dem på ett sätt som man misstänker har bättre avkastning än de pensionsfonder allmänna pensionsmedel placeras i.
När man funderar på pensionen man någon gång i framtiden ska få av Staten måste man ha i åtanke att detta inte är något som är hugget i sten. Det kan ju till och med vara så att man under sitt yrkesverksamma liv betalar in stora belopp i skatt men när man blir pensionär finns det inte några medel kvar för Staten att betala i pension.

Vem tjänar och vem förlorar på euron?

Det är nu fyra år sedan vi svenskar röstade nej till euron. Vid den tidpunkten stod euron i 9:25 svenska kronor.
I dag är kursen 10:20 svenska kronor för en euro och stundtals har euron varit betydligt dyrare än så under den senaste tovlmånadersperioden.
För lantbruket är detta givetvis bra. Lantbrukarna får större EU-stöd, spannmålspriset, fläskpriset och mjölkpriset, bara för att nämna några lantbruksprodukter, går at sälja till ett högre pris. Priset på dieselolja och importerade maskiner och reservdelar blir naturligtvis högre, men för det förstnämnda har höjningarna uteblivit eftersom energipriserna dalat nu under lågkonjunkturen. För att kompensera sig mot stigande priser på importmaskiner och reservdelar kan lantbrukarna leta efter svenskproducerade och därmed slippa ifrån viss del av kostnadshöjningen, dock inte allt, eftersom svenska priser följer med när importvarorna stiger i pris.
Det samma gäller svensk industri i allmänhet. Störst i Sverige inom industrin är skogen och pappersmassan. Dessa använder inte mycket från utlandet inköpt energi, men exporterar mycket av det de producerar. Med en svag svensk krona blir intäkterna större i svenska kronor räknat.
De som förlorar på att vi inte anslöt oss till euron är alla de löntagare som vil åka på semester utomlands samt vill köpa bilar och hemelektronik tillverkat utanför sveriges gränser. Det skulle varit kul att se den exakta fördelningen vilka som röstade ja och nej. Personligen tror jag att många företrädare för tung svensk exportindustri röstade ja till euron medan många löntagare röstade nej.
Ibland blir det inte som man vill, eller?

Hur viktiga är EU stöden

Politiska styrmedel såsom produktionsstöd har liten betydelse för lantbrukets lönsamhet i gynnade områden men är viktiga för att hålla landsbygden levande totalt sett.

– Eftersom lantbruktes samlade resultat i Sverige är 4–5 miljarder kronor och stöden till lantbruket uppgår till cirka 6 miljarder kronor skulle det naturligtvis bli stora följder om man tog bort alla stöd helt tvärt, konstaterar Hans Wennberg, ansvarig för jord och skog på Swedbank.
Men han tillstår att stöden utan tvekan kapitaliseras i form av större arrendekostnader och dyrare åkermark och på så vis kan man säga att de inte har någon betydelse för näringen.
– Givetvis beror det på i vilket geografiskt område man befinner sig. Där arrendet är 6 000 kronor har som exempel arealstödet ingen betydelse för utan det hade i stället arrendet blivit 4 000 kronor. Men i mindre gynnade områden där arrendepriset är det samma som arealstödet eller ännu lägre hade marken kanske inte odlats alls utan stöd, säger Hans Wennberg.
I valkampanjen inför EU-parlamentsvalet var det många politiker som gick ut med manifestet att ta bort EU stöden helt och därmed minska EUs budget kraftigt. Det är ett budskap som vinner många röster eftersom bara 0,5 procent av de röstberättigade är lantbrukare medan resten enbart är skattebetalare och ser den samlade budgeten för EUs jordbrukspolitik som en onödig skattebörda. Historiskt sett har däremot de flesta politiker alltid velat ha kontrollen över livsmedelsproduktionen och det får man genom stöd till lantbruket. Därför kan man fråga sig hur många politiker som verkligen vill nedmontera lantbruksstöden helt.
Dag Magnusson, civilekonom och mäklare på Skåne Gårdar tror inte politikerna behöver ha den kontrollen i dag.
– Jag tror marknaden kan klara av att hantera detta själv så att livsmedelsproduktionen går i fas med efterfrågan, säger han.
Dag Magnusson håller med om att arealbaserade stöd kapitaliseras.
– Men det som framförallt driver upp priset på åkermark nu är den låga räntan, säger han.
En annan faktor som Dag Magnusson anser påverkar priset på åkermark uppåt är stabiliteten i EUs jordbrukspolitik.
Han utesluter inte att arealstödet försvinner i framtiden men hoppas då att stöd för att bevara ett öppet landskap finns kvar.
– Betesstödet är enormt viktigt och har medfört att vi kunnat bevara och till och med restaurera beten som annars bara hade varit skog eller sly.
Dag Magnusson är rent generellt positiv till jordbruksstöden och menar på att de ser till att hålla åkermark öppen, åkermark som kan vara som en reserv för framtida behov av exempelvis energiproduktion.
Hans Wennberg tror att politikerna även i framtiden vill ha viss kontroll över lantbruket och livsmedelsproduktionen.
– Även i framtiden kan det bli störningar och vi har nog inte sett den sista krisen.
Han menar att det är en fråga som myndigheterna hela tiden brottas med och att just nu lägger vi ner mycket pengar på att vaccinera så många som möjligt mot svininfluensa eftersom man ser det som ett hot, förr såg man risken för krig och för att stå emot det behövde man ett starkt försvar och kontroll över livsmedelsförsörjningen.
– Jag tror att man från statsmakterna ser livsmedelsproduktionen lite i ett säkerhetsperspektiv även i framtiden och då vill man ha kontroll, säger Hans Wennberg.