Lantbruksmedia har fullkomligt tappat kontakten med näringen

"Tänk om varje bonde när som helst kunde visa upp sin gård utan risk för att beskyllas för vanvård och regelbrott" och "De som röstat in honom, läs Lars Hultström, på alla förtroendeposter bör fundera på om han kan stanna kvar"
Detta är delar av ledarskibent Lars Vernersons ledare i ATL i dag och ett resultat av de uppmärksammade "missförhållanden" som djurrättsaktivister gått ut med under veckan.
Lars Vernersson är visserligen insatt i lantbruk och dessutom lantbrukarson, men efter att ha läst dagens ledare kan man konstatera att det var nog länge sedan han besökte barndomshemmet annat än finklädd i mangårdsbyggnaden.
Själv bedriver jag lantbruk och har så gjort sedan 1981. År 2002 upphörde jag med köttdjur. Inte för att det var olönsamt. Tvärt om min dikobesättning var både rationell och lönsam. Inte för att det var mycket arbete. Att tjäna pengar är alltid förenat med arbete i min värld.
Nej. anledningen till att jag valde bort djuren var just risken att bli anmäld på ena eller andra sättet.
Det spelar nämligen ingen roll hur duktig man är och hur noga man följer alla regler. Djur är levande varelser och någon gång blir det inte som man tänkt sig. Det kan vara en bagatell. Tänk er att man vaknar med 39 graders feber och kommer ut till djuren 45 minuter för sent eftersom man måste vänta lite så att alvedonen hinner verka. Det är första gången det händer på tio år, men ändå är det just då en kviga börjat kalva och inte klarar sig sjäv. Kvigan går ute i en ranschdrift och lägger sig naturligtvis fullt synbar vid en väg. Tänk er att det kommer någon förbi, någon som inte alls känner till hur mitt lantbruk drivs. Vederbörande tycker klart det ser besvärligt ut och ringer djurskyddsinspektören och den lokala tidningen för att rapportera om "eländet". Djurskyddsinspektören är inga större problem, de är för det mesta duktiga och väl insatta i hur det fungerar på en gård. Tidningen är det inte.
Som reporter inom lantbruk skulle det vara rena döden om man drog på sig en anmälan, för även om den skulle visa sig vara helt ogrundad hade skadan redan varit skedd.
Detta fick bara inte hända och därmed såldes korna hösten 2002 och jag har saknat dem sedan dess.
Som tur är är inte alla lika fega som jag och vi har djurhållning vilket innebär att vi som vill kan äta kött, etc.
Djurhållning är alltså inte ett spikrakt spår. Då och då blir det störningar och dessa åtgärdas i de flesta besättningar så fort de ansvariga bara kan.
Jag hävdar att man kan åka ut till vilken animalieproducent som helst i hela världen och finna ett antal brister. Det är bara att leta, vänta, eller skrämma djuren lite.
All svensk media har köpt djurrättsaktivisternas rapport rakt av utan att ens fundera på att denna grupp människor ju faktisikt har ett egenintresse att visa fram just det de visar fram. Det kan möjligitvis inte vara så att man vinklat saker och ting en smula till sin fördel?
Människor har hållit djur för sällskap och mat i många år och de flesta av oss äter gärna livsmedel som kommer från animalieproduktionen. Att en del anser det fel är inget märlvärdigt. Med cirka 6 miljarder människor på jorden är det ganska självklart att då och då stöta på någon som är av helt annan uppfattning än en själv. Och intressantast med det, ingen har rätt och ingen har fel. Var och en har rätt till sin åsikt.
Därför är detta inget att göra en stor sak av. Låt djurrättsaktivister tycker som de vill och göra som de vill, så länge de följer lagstiftningen.
Allmän media kommer alltid att haka på. Katastrofer, olycka och missär säljer tidningar. Det är pengarna som talar.
Sveriges animalieproducenter behöver däremot inte vara särskilt oroliga. De som säger att näringen är i kris för att förtroendet är borta har tydligen glömt en viktig sak. Sverige är inte självförsörjande på animalieprodukter, vi måste importera kött för att det ska räcka till. Sverige har en bättre djurhållning totalt sett, trotts veckans "avslöjanden" än andra länder och därmed kommer svenska konsumenter inte att välja bort svenskt, såvidare de inte redan gjort det av ekonomiska skäl. Någon enstaka kanske slutar äta kött och övergår till gurka, men det hade troligtivs skett ändå.
Det enda raka man kan göra när det händer en sådan här sak är att man från näringen lägger locket på, det samma gäller lantbrukspressen.
Nu är det ingen fara att så inte skedde den här gången. Ni kommer nämligen alla att få en ny chans och den kommer snarare än ni tror.