Vem tjänar och vem förlorar på euron?

Det är nu fyra år sedan vi svenskar röstade nej till euron. Vid den tidpunkten stod euron i 9:25 svenska kronor.
I dag är kursen 10:20 svenska kronor för en euro och stundtals har euron varit betydligt dyrare än så under den senaste tovlmånadersperioden.
För lantbruket är detta givetvis bra. Lantbrukarna får större EU-stöd, spannmålspriset, fläskpriset och mjölkpriset, bara för att nämna några lantbruksprodukter, går at sälja till ett högre pris. Priset på dieselolja och importerade maskiner och reservdelar blir naturligtvis högre, men för det förstnämnda har höjningarna uteblivit eftersom energipriserna dalat nu under lågkonjunkturen. För att kompensera sig mot stigande priser på importmaskiner och reservdelar kan lantbrukarna leta efter svenskproducerade och därmed slippa ifrån viss del av kostnadshöjningen, dock inte allt, eftersom svenska priser följer med när importvarorna stiger i pris.
Det samma gäller svensk industri i allmänhet. Störst i Sverige inom industrin är skogen och pappersmassan. Dessa använder inte mycket från utlandet inköpt energi, men exporterar mycket av det de producerar. Med en svag svensk krona blir intäkterna större i svenska kronor räknat.
De som förlorar på att vi inte anslöt oss till euron är alla de löntagare som vil åka på semester utomlands samt vill köpa bilar och hemelektronik tillverkat utanför sveriges gränser. Det skulle varit kul att se den exakta fördelningen vilka som röstade ja och nej. Personligen tror jag att många företrädare för tung svensk exportindustri röstade ja till euron medan många löntagare röstade nej.
Ibland blir det inte som man vill, eller?